Ko-invasion!!!
Idag bröt sig kossorna in i hästhagen! Först var de bara längst borta i hagen och hästarna brydde sig inte, men sen fick kände de väl lukten av hö och kom fram och tog för sig. Hästarna var inte helt nöjda...
Stjärna vill ju ha sin mat!
Skyldig!!!
Äntligen lite sol <3
Hej!
Väntar på min lillasyster, hon ska följa med mig till stallet. Hon har förövrigt en bra blogg med mycket fina bilder i ;)
http://zhit.blogg.se
http://zhit.blogg.se
Skärpning!
Nu får jag fan skärpa mig. Måste ju börja skriva här lite oftare. Bara det att jag har såna krav på mig själv att alltid skriva om något intressant eller åtminstone liiiite roligt. Men jag ska försöka skriva lite meningslösa saker varje dag.
Måste bara berätta om igår när jag var i "stallet" (har flyttat hästen till en bondgård därav "") och jag var tvungen att gå upp på höskullen för första gången för det fanns inget hö nere. Av någon anledning får jag för mig att Zelda ska följa med upp. Kanske för att jag vill att hon ska skrämma bort råttorna eller nåt. Det går i alla fall bra att klättra på stegen som står helt spikrakt upp och jag kan lätt låta Zelda gå först. Eller lite jobbigt var det att klättra med med bara en hand att hålla sig i och i samma sekund som jag hivar upp Zelda kommer jag att tänka på:
Hur fan ska vi komma ner? En sak att dra sig upp med endast en arm ledig men en helt annan sak att klättra ner när jag knappt når ner till första steget och ska hålla en osmidig liten hund under andra armen.
Jag tänker som vanligt att vi tar problemet när det kommer och gör det jag ska, det vill säga slänger ner hö. Zelda kutar runt i alla hörn och letar råttor och är helt ovetandes om att hennes matte inte vet om hon ska överleva nerklättringen. När det så blir dags för det omöjliga försöker jag först gå ner som vanligt men mycket riktigt är det inget alternativ. Som tur är har Zelda sitt täcke på sig och det sitter som en sele runt hennes framdel och jag kommer på att om jag lyckas trä in armen under täcket kan jag ju använda båda händerna! Men det går ju såklart inte, alldeles för tight. Så vi får hänga kvar i stegen ett tag till. Jag överväger att slänga ner henne men ångrar mig lika snabbt, hon hänger ju liksom på min arm och litar helt och fullt på att jag ska få ner oss på ett säkert sätt. Men genialisk som man är kommer jag på att jag måste göra så som man alltid gör när man inte har någon hand över. Använda munnen! Så jag biter tag i täcket och klättrar snabbt som tusan ner. Pust och flämt.
Men vi överlevde!
Måste bara berätta om igår när jag var i "stallet" (har flyttat hästen till en bondgård därav "") och jag var tvungen att gå upp på höskullen för första gången för det fanns inget hö nere. Av någon anledning får jag för mig att Zelda ska följa med upp. Kanske för att jag vill att hon ska skrämma bort råttorna eller nåt. Det går i alla fall bra att klättra på stegen som står helt spikrakt upp och jag kan lätt låta Zelda gå först. Eller lite jobbigt var det att klättra med med bara en hand att hålla sig i och i samma sekund som jag hivar upp Zelda kommer jag att tänka på:
Hur fan ska vi komma ner? En sak att dra sig upp med endast en arm ledig men en helt annan sak att klättra ner när jag knappt når ner till första steget och ska hålla en osmidig liten hund under andra armen.
Jag tänker som vanligt att vi tar problemet när det kommer och gör det jag ska, det vill säga slänger ner hö. Zelda kutar runt i alla hörn och letar råttor och är helt ovetandes om att hennes matte inte vet om hon ska överleva nerklättringen. När det så blir dags för det omöjliga försöker jag först gå ner som vanligt men mycket riktigt är det inget alternativ. Som tur är har Zelda sitt täcke på sig och det sitter som en sele runt hennes framdel och jag kommer på att om jag lyckas trä in armen under täcket kan jag ju använda båda händerna! Men det går ju såklart inte, alldeles för tight. Så vi får hänga kvar i stegen ett tag till. Jag överväger att slänga ner henne men ångrar mig lika snabbt, hon hänger ju liksom på min arm och litar helt och fullt på att jag ska få ner oss på ett säkert sätt. Men genialisk som man är kommer jag på att jag måste göra så som man alltid gör när man inte har någon hand över. Använda munnen! Så jag biter tag i täcket och klättrar snabbt som tusan ner. Pust och flämt.
Men vi överlevde!
Arbetsförmedlingen 3
Jag var ju där igen i veckan. Och gissa vad? Jo jag kan inte börja min praktik förrän tidigast tisdag nästa vecka för dom måste kolla något och bla bla bla. Jag är så trött och förbannad på skiten men snäll som man är gick jag därifrån med en irriterad suck.
Finns dock fortfarande en yttepytte liten chans att jag får det här jobbet jag vill ha, men den minskar ju såklart för varje dag som går.
Finns dock fortfarande en yttepytte liten chans att jag får det här jobbet jag vill ha, men den minskar ju såklart för varje dag som går.
Jag har klippt mig
Arbetsförmedlingen 2
Har blivit kallad till någon handläggare nu i veckan som kommer. Vad som händer återstår att se. Förhoppningsvis slår jag inte ihjäl någon där. Kanske bara sparkar lite.
Fortsättning följer...
Fortsättning följer...
Arbetsförmedlingen
Detta fantastiska påhitt.
Jag visste ju redan sedan många år tillbaka att de knappast hjälper folk att få jobb, jag vet inte en enda människa som fått jobb tack vare dem. Men att de skulle förstöra för en när man själv har fixat ett, det kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro.
Jag har alltså ett riktigt bra jobb på G här i Köping, fatta vad skönt att slippa pendla, det enda jag behöver göra för att få jobbet (trodde arbetsgivaren och jag) är att gå till AF och be om 3 veckors praktik till utbildningen inför anställningen.
Jag gick dit direkt efter intervjun, i onsdags förra veckan, och får veta att: Nej du kan inte få någon praktik förrän du varit inskriven här hos oss i 3 månader eftersom du är under 25år. Det har gått 3 månader 3oktober så kom tillbaka nästa vecka så kan du säkert börja måndagen därpå.
Jaha tänkte jag, jävla skit, en hel vecka till spillo, men jaja det får väl vara så då.
Så jag går dit idag igen, ungefär en vecka senare alltså och får prata med en annan kille och jag berättar läget. Han är lite osäker och frågar sin kollega som säger: Jodå det borde gå bra, skriv bara 3 veckor rakt av.
Jippie, tänker jag!
Men han framför mig ser fortfarande lika fundersam ut och mumlar att han nog måste fråga igen, men nu är den andra killen upptagen. Då kommer en annan kollega till honom, en kvinnlig sådan, och han frågar henne samma sak.
Hon säger nej snabbt som ögat, det går absolut inte, utan jag måste vänta tills den 3 oktober, efter det ska hon kalla mig till nån satans jävla information och efter det KANSKE jag kan få praktik.
Jo men säkert att arbetsgivaren vill vänta på mig i 2 veckor till!!! Tack AF och staten som bestämt dessa genialiska regler, ni har just hjälpt en arbetslös människa att förbli arbetslös ännu ett tag.
Jag visste ju redan sedan många år tillbaka att de knappast hjälper folk att få jobb, jag vet inte en enda människa som fått jobb tack vare dem. Men att de skulle förstöra för en när man själv har fixat ett, det kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro.
Jag har alltså ett riktigt bra jobb på G här i Köping, fatta vad skönt att slippa pendla, det enda jag behöver göra för att få jobbet (trodde arbetsgivaren och jag) är att gå till AF och be om 3 veckors praktik till utbildningen inför anställningen.
Jag gick dit direkt efter intervjun, i onsdags förra veckan, och får veta att: Nej du kan inte få någon praktik förrän du varit inskriven här hos oss i 3 månader eftersom du är under 25år. Det har gått 3 månader 3oktober så kom tillbaka nästa vecka så kan du säkert börja måndagen därpå.
Jaha tänkte jag, jävla skit, en hel vecka till spillo, men jaja det får väl vara så då.
Så jag går dit idag igen, ungefär en vecka senare alltså och får prata med en annan kille och jag berättar läget. Han är lite osäker och frågar sin kollega som säger: Jodå det borde gå bra, skriv bara 3 veckor rakt av.
Jippie, tänker jag!
Men han framför mig ser fortfarande lika fundersam ut och mumlar att han nog måste fråga igen, men nu är den andra killen upptagen. Då kommer en annan kollega till honom, en kvinnlig sådan, och han frågar henne samma sak.
Hon säger nej snabbt som ögat, det går absolut inte, utan jag måste vänta tills den 3 oktober, efter det ska hon kalla mig till nån satans jävla information och efter det KANSKE jag kan få praktik.
Jo men säkert att arbetsgivaren vill vänta på mig i 2 veckor till!!! Tack AF och staten som bestämt dessa genialiska regler, ni har just hjälpt en arbetslös människa att förbli arbetslös ännu ett tag.
