Skärpning!
Nu får jag fan skärpa mig. Måste ju börja skriva här lite oftare. Bara det att jag har såna krav på mig själv att alltid skriva om något intressant eller åtminstone liiiite roligt. Men jag ska försöka skriva lite meningslösa saker varje dag.
Måste bara berätta om igår när jag var i "stallet" (har flyttat hästen till en bondgård därav "") och jag var tvungen att gå upp på höskullen för första gången för det fanns inget hö nere. Av någon anledning får jag för mig att Zelda ska följa med upp. Kanske för att jag vill att hon ska skrämma bort råttorna eller nåt. Det går i alla fall bra att klättra på stegen som står helt spikrakt upp och jag kan lätt låta Zelda gå först. Eller lite jobbigt var det att klättra med med bara en hand att hålla sig i och i samma sekund som jag hivar upp Zelda kommer jag att tänka på:
Hur fan ska vi komma ner? En sak att dra sig upp med endast en arm ledig men en helt annan sak att klättra ner när jag knappt når ner till första steget och ska hålla en osmidig liten hund under andra armen.
Jag tänker som vanligt att vi tar problemet när det kommer och gör det jag ska, det vill säga slänger ner hö. Zelda kutar runt i alla hörn och letar råttor och är helt ovetandes om att hennes matte inte vet om hon ska överleva nerklättringen. När det så blir dags för det omöjliga försöker jag först gå ner som vanligt men mycket riktigt är det inget alternativ. Som tur är har Zelda sitt täcke på sig och det sitter som en sele runt hennes framdel och jag kommer på att om jag lyckas trä in armen under täcket kan jag ju använda båda händerna! Men det går ju såklart inte, alldeles för tight. Så vi får hänga kvar i stegen ett tag till. Jag överväger att slänga ner henne men ångrar mig lika snabbt, hon hänger ju liksom på min arm och litar helt och fullt på att jag ska få ner oss på ett säkert sätt. Men genialisk som man är kommer jag på att jag måste göra så som man alltid gör när man inte har någon hand över. Använda munnen! Så jag biter tag i täcket och klättrar snabbt som tusan ner. Pust och flämt.
Men vi överlevde!
Måste bara berätta om igår när jag var i "stallet" (har flyttat hästen till en bondgård därav "") och jag var tvungen att gå upp på höskullen för första gången för det fanns inget hö nere. Av någon anledning får jag för mig att Zelda ska följa med upp. Kanske för att jag vill att hon ska skrämma bort råttorna eller nåt. Det går i alla fall bra att klättra på stegen som står helt spikrakt upp och jag kan lätt låta Zelda gå först. Eller lite jobbigt var det att klättra med med bara en hand att hålla sig i och i samma sekund som jag hivar upp Zelda kommer jag att tänka på:
Hur fan ska vi komma ner? En sak att dra sig upp med endast en arm ledig men en helt annan sak att klättra ner när jag knappt når ner till första steget och ska hålla en osmidig liten hund under andra armen.
Jag tänker som vanligt att vi tar problemet när det kommer och gör det jag ska, det vill säga slänger ner hö. Zelda kutar runt i alla hörn och letar råttor och är helt ovetandes om att hennes matte inte vet om hon ska överleva nerklättringen. När det så blir dags för det omöjliga försöker jag först gå ner som vanligt men mycket riktigt är det inget alternativ. Som tur är har Zelda sitt täcke på sig och det sitter som en sele runt hennes framdel och jag kommer på att om jag lyckas trä in armen under täcket kan jag ju använda båda händerna! Men det går ju såklart inte, alldeles för tight. Så vi får hänga kvar i stegen ett tag till. Jag överväger att slänga ner henne men ångrar mig lika snabbt, hon hänger ju liksom på min arm och litar helt och fullt på att jag ska få ner oss på ett säkert sätt. Men genialisk som man är kommer jag på att jag måste göra så som man alltid gör när man inte har någon hand över. Använda munnen! Så jag biter tag i täcket och klättrar snabbt som tusan ner. Pust och flämt.
Men vi överlevde!
Kommentarer
Postat av: Lillasyster :)
Hahaha du är ju sjuk! :D "Fundera på att slänga ner henne" "Biter tag i täcket" Hahaha! Såg det framför mig.. Haha kul kul<33 (Y)
Postat av: Tiirojz
haha, vad skulle jag ha gjort då? :p
Trackback